Grodor Några korta fakta om grodor Huden är mera slät och fuktig än hos paddor. Dessutom har grodor inte stora, knölformiga parotidkörtlar bakom ögonen som paddorna. Pupillerna har en oval form. Vanligen finns mellan tårna av de bakre extremiteterna väl utvecklad simhud. Som alla stjärtlösa groddjur saknar vuxna grodor svans; ynglen är däremot svansförsedda, men svansen försvinner gradvis medan de utvecklas till vuxna individer. Grodor saknar ytteröron, utan trumhinnan mynnar direkt på huden och är tydligt synlig hos de flesta Rana-arter (till skillnad från paddorna, som har otydligare trumhinna). Hörseln är dock god, och påminner i omfattningen om människans. Till skillnad från svansförsedda groddjur har grodorna stämband, och de kommunicerar ofta med varandra med lockrop, varningsrop och andra sorters läten. Hannarna har vanligen vid de undre käkvinklarna hudpåsar som kan blåsas upp. Dessa används för att öka lätens resons.
Det finns fem arter inom släkte Rana som förekommer i Sverige: Vanlig groda (i nästan hela landet), Åkergroda, Ätlig groda (lokalt i Skåne, men ökande), Långbensgroda (vanlig i Blekinge och på Öland. Rödlistad i Sverige) och Gölgroda (fläckvis utmed norra Upplandskusten. Rödlistad i Sverige). Alla arter är fridlysta i Sverige.