Tulpanen har sitt ursprung i Centralasien, men har en na­turlig spridning från Marocko i väster till Kina i öster. I det osmanska riket upp­höjdes tulpanen under 1500-talet till hov­blomma. Det var från sultanpalatsens trädgårdar som tulpanen gjorde sin framfart till Europa. Lökarna är lätta att transportera och fanns därför i flera resenärers packning när de återvände hem från Orienten under 1500-talet. Det tidigaste skriftliga beviset för en blommande tulpan i Europa beskriver en röd blomma som slog ut våren 1559 i Augsburg i Tyskland.

Tulpanen på 1500- talet och början av 1600-talet

Den franske botanisten Claude de l’Ecluse, Carolus Clusius, (1525–1609), var först med att göra en systematisk artindelning av tulpanerna. Han katalogiserade 34 separata grupper efter färg och form, samt efter hur blad och kronblad var ordnade. Clusius var också den förste som delade in tulpanerna efter blomningstid.

I Holland var det många som trängtade efter den nya blomman, men tillgången var begränsad. Trots generösa erbjudanden vägrade Clusius sälja lökar till odlare som drevs av ekonomiska intressen istället för vetenskapliga. Ofrivilligt bidrog vetenskapsmannen ändå med förädlingsmaterial till den kommersiella tulpanodlingen. Vintern 1596 stals en stor del av Clusius tulpansamling. Stölden har beskrivits som startskottet för den holländska lökindustrin. Åren kring sekelskiftet 1600 anlades de första odlingarna utanför Haarlem och lökarna trivdes utmärkt i de väldränerade sandjordarna.

Tulpaner har lätt att bilda hybrider, vilket utnyttjades av odlarna. Ett intensivt förädlingsarbete ledde från den anspråkslösa botaniska tulpanen till de kraftfulla blommor som syns i barockens holländska blomsterstilleben.

Holländarna var dock inte ensamma om sin beundran över tulpanen. Omkring 1610 blev det högsta mode bland Paris ädlingar att uppvakta damer vid hovet med en exklusiv tulpan att fästa vid dekolletaget. Avskurna blommor av de vackraste rariteterna var prissatta som om de vore juveler. Parismodet var tongivande och spred sig, med viss fördröjning, till resten av Europa.

Nackdelen ur odlarsynpunkt är att många tulpaner bara bildar en huvudlök och två eller tre sidolökar per år. När efterfrågan på exklusiva tulpaner steg under tidigt 1600-tal fanns det ingen möjlighet för de holländska odlarna att radikalt öka tillgången. Eftersom blomningstiden för en tulpan är begränsad engagerade lökhandlarna konstnärer som fick måla av blommorna. Blommorna var exklusiva statussymboler som bara de rikaste hade råd med.

Tulpanmanin

1623, när den röd-vitstrimmiga tulpansorten Semper Augustus först blev känd, var priset för en enda lök tusen gulden. Professionella odlare, botanister och välbärgade samlare var kända aktörer i den europeiska tulpanhandeln. Nu tillkom kategorin florister som inte var intresserade av tulpaner, utan av vinst.  Begränsad tillgång och stor efterfrågan var ingredienser i tulpanmanin. Tulpanmanin, speciellt i Holland, kom att orsaka både rikedom och ruin inom bara några år, 1634 - 37.

På 1620-talet var det allmänt känt att en tulpanlök som ett år gett en enfärgad blomma nästa år kunde producera en strimmig eller flammig blomma. Man visste inte hur eller varför färgbrytningarna skedde, men den rätta strimmigheten gjorde en ordinär tulpan till ett guldägg. Över en vinter kunde slumpen bidra till att en fattig hantverkare som odlade några tulpanlökar blev en rik man. Först trehundra år senare stod det klart att ett växtvirus gav upphov till metamorfoserna.

Viruset väckte "speldjävulen" i en växande krets av spekulanter på den nya blomstermarknaden. På 1620-talet köptes och såldes tulpanlökar styckvis. Ett viktigt steg in i tulpanmanin togs när tulpanaffärerna gav upphov till terminshandel med nedgrävda lökar. Köpare utfäste sig att betala ett pris vid ett tillfälle som låg flera månader fram i tiden när löken var leveransfärdig. Ingen kontrollerade om det fanns någon substans i affärerna. Florister köpte tulpaner för vinster som de hoppades tjäna in. Istället för lökar köptes och såldes papper som beskrev en blomma, samt datumet när den skulle grävas upp nästa gång.

Hösten 1636 drogs hundratals noviser in i lökhandeln. Då kostade ett skålpund av den billigaste sorten, Gheele Croonen, tjugo gulden. Kring årsskiftet hade allt övergått i hysteri. I slutet av januari var priset för ett skålpund Gheele Croonen uppe i 1 200 gulden. En enda lök av sorten Semper Augustus värderades nu till hela 10 000 gulden – lika mycket som man fick betala för ett hus vid en av Amsterdams mest centrala kanaler, inklusive stor trädgård och vagnslider.

Auktionen i Alkmaar och kraschen på Tulpanmarknaden

Änkemannen Wouter Bartelmieszoon Winkel, värdshusvärd i Alkmaar, skilde sig från från andra florister genom att han själv odlade tulpaner.  Han lyckades få ihop en mycket exklusiv samling lökar medan andra i branschen bara ägde skuldförbindelser.

Sommaren 1636 dog Winkel. Hans sju barn fördes till Alkmaars barnhem. Deras farsarv bestod av tulpaner! Barnavårdsnämnden gav tillstånd till försäljning. Auktionen som hölls den 5 februari 1637 var mycket noggrant förberedd. Barnavårdsnämnden hade låtit göra en illustrerad bok så att tillresta spekulanter kunde studera akvareller av alla Winkels tulpaner. Rika florister och plantskoleägare hade fått en särskild inbjudan. Totalt inbringade försäljningen av lökarna, tillsammans med några andra växter, 90 000 gulden. På ett par timmar blev sju barnhusbarn förmögna.

Samma vecka som den berömda auktionen i Alkmaar kom kraschen på tulpanmarknaden. Priserna hade gått upp så mycket att inga nya spekulerare vågade eller kunde hoppa på karusellen. De som redan var inne i tulpanhysterin hade spekulerat långt över sina tillgångar. Ryktet spred sig snabbt och på kort tid kollapsade handeln. De tulpanlökar som alls gick att sälja kunde i bästa fall säljas till någon procent av sitt tidigare värde.

Av den tidigare så heta holländska tulpanmarknaden återstod en mängd ouppklarade affärsuppgörelser, de flesta med innebörden att någon skulle drivas i ekonomisk ruin. Myndigheterna fick ägna tid och kraft åt att försöka lösa tvister mellan florister och odlare.

Tulpanen på 1900-talet

Det dröjde en bit in på 1900-talet innan en av gåtorna bakom tulpanmanin var löst. Först då upptäcktes att färgskiftningarna som uppstod hos de mest eftersökta strimmiga tulpanerna orsakas av ett växtvirus som sprids med bladlöss. Viruset har fått beteckningen TBV(r), tulip breaking virus. R:et står för Rembrandt (trots att han inte målade särskilt mycket tulpaner!). Tulpaner med virusets vackra färgeffekter förekom ofta i blomsterstilleben som var populära under det holländska måleriets guldålder.

I samband med Napoleonkrigen flydde många holländare över kanalen till England. De tog med sig sina finaste tulpanlökar och inspirerade de trädgårdsintresserade engelsmännen. I Storbritannien blev tulpanen folklig. Under 1800-talet bildades tulpansällskap där medlemmarna tävlade om vem som kunde få fram de vackraste blommorna.

Sedan 1950-talet är det förbjudet att bedriva kommersiell handel med virussmittade tulpaner i Europa. Holländarna har försökt bli av med viruset eftersom det ställer till skada i den numera storskaliga industriella odlingen. De strimmiga tulpaner som exporteras från Holland i dag och som växer i svenska trädgårdar är förädlade hybrider som imiterar virusets effekter, men de når inte upp till skönheterna i guldålderns tulpanstilleben.


Tulpanen idag

I dag återstår ett enda tulpansällskap med engagerade privatpersoner som vårdar den strimmiga tulpanen som ett kulturarv: The Wakefield and North of England Tulip Society, grundat 1836. Sällskapet träffades ursprungligen på en pub, och fortfarande är det en tradition att vid det årliga mötet i maj visa snittade tulpaner med stjälken nedstucken i en ölflaska. Medlemmarna tävlar i olika klasser och blommorna delas in i huvudgrupperna avelstulpan (breeder) och bruten tulpan (broken). De senare bär på viruset TBV-(r).

En annan möjlighet att få se blommor liknande dem som gav upphov till tulpanmanin ges i trädgården Hortus Bulborum i Limmen, Noord-Holland. Hortus Bulborum är en levande genbank där historiska tulpaner, även av virussorter, odlas. Om du är intresserad av lökar ur ett historiskt perspektiv så är det Hortus Bulborum i Limmen som du ska besöka i Holland. Att se många av de mest kända historiska sorterna på plats är en mycket speciell upplevelse. Hoppas dock inte att få syn på en Semper Augustus. De sorter som stod i centrum för tulpanmanin är i stort sett utdöda.

Det finns totalt sjutton botaniska trädgårdar runtom i Holland, den mest kända ligger i Leiden. Denna Hortus Botanicus är Hollands äldsta botaniska trädgård (1590), anlagd av Carolus Clusius, som år 1594 blev den förste att odla tulpaner i Holland. Det är ett levande museum med en fin samling av orkidéer, ormbunkar, passionsblommor och träd. I Clusius trädgård har stiftarens originalträdgård från 1500-talet återskapats.

Keukenhof är ett av de mest besökta turistattraktionerna i Holland, och blomsterparken är egentligen ett butiksfönster för holländska lökproducenterna. Parken håller öppet varje vår, och turisterna strömmar dit för att beundra blomsterprakten.


BOKTIPS: Anna Pavords bok "Tulpanen", 425 sidor. Utgivningsår: 2000. Isbn: 91-46-17537-7





"Se på tulpanens tåliga förbindan,
som väntar regn och solsken utan kvidan,
och gör som den - tag emot vad himlen ger;
till dess ditt kärl sprucket läggs åt sidan"

/Omar Khayyam