Efter hand som näringsinnehållet stiger i dammen, skapas gynnsamma miljöer för olika algtyper med varierande näringsbehov. Mellan de blygsamma svävalgerna och de giriga trådalgerna hittar vi de korta algerna. De här algerna brukar vara mindre än 1 cm långa och bildar under lyckliga omständigheter en mjuk, smaragdgrön matta över botten och väggarna i dammen. 

En sådan här matta är ovärderlig, eftersom den ger alla de fördelar som algerna har men inga av nackdelarna. Man slipper långa, fula trådalger, som täpper igen pumpar och slangar, men får samtidigt en naturlig bottenmiljö, som hjälper till att hålla vattenkvaliteten på topp samtidigt som den förser fiskarna med ett överflöd av levande föda. De korta algerna är dessutom så mjuka att fiskarna faktiskt kan beta lite av dem och få ett lagom kolhydrattillskott i kosten. 

På det rent estetiska planet kan man även konstatera att en sådan här algmatta har ungefär samma förmåga att binda fasta partiklar till botten som det i alla trädgårdsbroschyrer hyllade bottenskiktet av småsten, men utan att skapa de syrefattiga fickor för oönskad bakterietillväxt som småstenen ovillkorligen gör. 

Hur ska man få korta alger att breda ut sig och trivas i dammen?

Hemligheten ligger till största delen i vattnets näringsinnehåll. Eftersom de olika algsorterna föredrar olika högt näringsinnehåll är det väldigt svårt för dem att finnas i samma damm samtidigt. Det som komplicerar saken lite är, att de även är olika aggressiva i sin livsföring.

I en nyanlagd damm

Som sagts tidigare är de första algerna i en nyanlagd damm svävalger, eftersom de kan klara sig på ganska litet näringsinnehåll i vattnet. Dessa kan vi ta om hand med UV-ljus. Eftersom inga alger då tar hand om näringen, kommer näringsinnehållet att öka och bli lämpligt för de korta algerna. Därmed borde ju saken vara klar, men tyvärr blir det sällan så. Anledningen är att näringsinnehållet ofta fortsätter att öka snabbare än vad de korta algerna hinner med att ta hand om, eftersom de inte har hunnit att breda ut sig över hela dammytan ännu. Detta ger plötsligt förutsättningar för trådalger och då dessa är väsentligt mera aggressiva än de korta algerna, kommer de raskt att ta över herraväldet i dammen. 

Den logiska lösningen vore att hindra näringsinnehållet i dammen från att öka till "trådalgsnivå". Detta måste i så fall ske genom delvattenbyten, men det kan vara svårt att anpassa mängden exakt till att motsvara minskningen i näringsinnehållet. Ofta kan även andra faktorer spela in såsom temperaturförändringar och annat, vilket kan hindra en från att göra tillräckligt stora eller täta vattenbyten. Ett enklare och säkrare sätt är att från början komplettera de normala vattenbytena med ett kornhalmspreparat, vilket hämmar trådalgerna medan de korta algerna får tid att växa till sig. Fortsatt behandling kan sedan fortsätta att hålla trådalgerna i schack till förmån för de korta algerna. 

I en etablerad damm

Om trådalger börjar växa okontrollerat i dammen, tyder det som regel på brister i filtrering, genomströmning, syresättning och/eller för tätt fiskbestånd. Som vi konstaterat tidigare hjälper det föga att slå ut alla alger, önskade och oönskade, på en gång med något bekämpningsmedel. Även om det skulle lyckas döda algerna, skulle de snart komma tillbaka med fördubblad kraft, eftersom betingelserna i dammen inte ändrats till nackdel för trådalgerna och till fördel för de korta algerna. För att åstadkomma en radikal förändring, är det troligt att man tvingas förbättra filtreringen, bygga om dammen och förmodligen göra av med en del fisk.

Om man inte vill minska fiskbeståndet, så blir då alternativet att hjälpa sig fram genom att aktivt kontrollera algerna. Detta följer i stort samma recept som i den nyanlagda dammen: Håll rent, byt vatten, öka syresättningen och förhindra celltillväxten hos trådalgerna med hjälp av ett kornhalmspreparat. Om man har en kraftig algmassa, kommer det att ta ett par veckor, innan man ser en märkbar skillnad. Belöningen är å andra sidan en bestående effekt. Som nämnts ovan är den aktiva substansen från halmpreparat väteperoxid och denna förening reagerar lätt med organiskt material. Det betyder att effekten av preparatet KAN minska, om man har mycket föroreningar i dammen, som väteperoxiden kan oxidera innan den hinner komma i kontakt med trådalgerna. I så fall får man antingen göra sig av med föroreningarna genom rengöring och vattenbyten enligt ovan eller öka dosen halmextrakt. För en mera långsiktig effekt kan man även kombinera kornhalmspreparatet med en "smutsätande" bakteriekultur.