Grodor
 Några korta fakta om grodor
Huden är mera slät och fuktig än hos paddor. Dessutom har grodor inte stora, knölformiga parotidkörtlar bakom ögonen som paddorna. Pupillerna har en oval form. Vanligen finns mellan tårna av de bakre extremiteterna väl utvecklad simhud. Som alla stjärtlösa groddjur saknar vuxna grodor svans; ynglen är däremot svansförsedda, men svansen försvinner gradvis medan de utvecklas till vuxna individer.
Grodor saknar ytteröron, utan trumhinnan mynnar direkt på huden och är tydligt synlig hos de flesta Rana-arter (till skillnad från paddorna, som har otydligare trumhinna). Hörseln är dock god, och påminner i omfattningen om människans. Till skillnad från svansförsedda groddjur har grodorna stämband, och de kommunicerar ofta med varandra med lockrop, varningsrop och andra sorters läten. Hannarna har vanligen vid de undre käkvinklarna hudpåsar som kan blåsas upp. Dessa används för att öka lätens resons.
Vanlig groda (Rana temporaria) – Grön-brun, 7 till 9 cm lång.
Åkergroda (Rana arvalis) – Lik den vanliga grodan, något mindre och smalare.
Ätlig groda (Rana esculenta) – Vanligtvis grön med svarta fläckar, men även brunaktig; stor färgvariation. Upp till 9,5 cm lång (hanar), 11 cm (honor).
Långbensgroda (Rana dalmatina) – Brun, upp till 9 cm lång, långa bakben, lever i lövskog.
Gölgroda (Rana lessonae) – Grön-brun, 6 till 9 cm, mycket lik ätlig groda, lever i småvattensamlingar.
Sjögroda (Rana ridibunda) – finns sparsamt på Bornholm i Danmark
Grekisk groda (Rana graeca, Boulenger, 1891)
Rana iberica, Boulenger, 1879, Iberiska halvön
Italiensk långbensgroda (Rana latastei, Boulenger, 1879)
Rana macrocnemis, Boulenger, 1885, vid Kaukasus, Ryssland, Turkiet, Iran
Rana pyrenaica, Serra-Cobo, 1993, Pyrenéerna
Oxgroda (Rana catesbeiana) – amerikansk vattenlevande art, införd till Italien på 1940-talet. Har även uppträtt sporadiskt i Danmark, illegalt spridd (kan dock inte fortplanta sig där). Mycket stor, fara för den lokala faunan på grund av sin glupskhet.
Grön groda (Rana clamitans) – finns i östra USA och Kanada. Lever i sötvatten och på sötvattenstränder.
Leopardgroda (Rana pipiens, Schreber, 1782) USA, Kanada
Skogsgroda (Rana sylvatica), LeConte, 1825, Mycket köldtålig groda som finns i Alaska, Kanada och nordöstra USA.
Det finns fem arter inom släkte Rana som förekommer i Sverige: Vanlig groda (i nästan hela landet), Åkergroda, Ätlig groda (lokalt i Skåne, men ökande), Långbensgroda (vanlig i Blekinge och på Öland. Rödlistad i Sverige) och Gölgroda (fläckvis utmed norra Upplandskusten. Rödlistad i Sverige). Alla arter är fridlysta i Sverige.
|